Det finns platser som under årtionden färgats av ett mörkt skimmer, skapat och förstärkt av rapporter och rubriker som för varje år byggt upp ett hårt, nästan ogenomträngligt skal. Rosengård är en sådan plats, en stadsdel där hopp och framtidsutsikter ofta blivit tystade bakom berättelser om brott och orättvisor. Nu är det dags för något nytt. Nu är tiden kommen för att skala bort lager av fördomar och skapa utrymme för ljuset att tränga igenom.

Förändring behövs. Inte för att visa upp en polerad yta eller en idealbild, utan för att barn och ungdomar som växer upp här förtjänar samma möjligheter och vägledning som ges på andra platser. Dessa unga ska kunna se sin framtid, tydlig och ljus, och känna att deras livsval inte är begränsade till det som skuggan har att erbjuda. Möjligheterna ska vara lika många som drömmarna.

Men för att denna förändring ska ske, krävs ett djupt och genuint engagemang. Vi måste bygga en miljö som inte bara hyllar prestationer på planen, utan också stärker karaktären och förbereder unga för livet utanför. När ungdomarna tränar, när de springer och svettas för sitt lag, ska de samtidigt tränas för något större – för livet. De färdigheter de utvecklar på planen ska spegla sig i deras vardag: i deras studier, i deras arbeten, i deras relationer, och i varje val de gör. Självförtroende, disciplin och tålamod är inte bara idrottsliga egenskaper, utan verktyg för ett meningsfullt liv.

I många år har samhället vänt ryggen till dessa unga. Från förskolan till gymnasiet har de upplevt stängda dörrar, tysta svar och låga förväntningar. Den upplevelsen av att vara utestängd leder alltför ofta till att de söker andra vägar, vägar som lockar med snabba belöningar och omedelbara, men flyktiga, glädjeämnen. Det är en livsstil som kan verka lockande för en stund, men som i verkligheten erbjuder en väg fylld av rädsla, risk och allt för ofta – en allt för tidig grav. Ingen ung människa förtjänar att växa upp utan hopp, utan framtid, utan trygghet.

Men detta måste förändras. Förändringen kräver att det finns en trygg punkt, en plats där ungdomarna kan finna tillhörighet och stöd. De måste ha någonstans där de kan känna sig sedda och hörda, där de kan växa med sina ambitioner och känna sig del av ett större sammanhang. De ska ha rätt till att utvecklas, att få drömma, att få kämpa för en framtid de tror på.

När de unga i Rosengård ser på sin omgivning, ska de kunna känna att världen inte har slutat bry sig. Att det finns platser och personer som är redo att lyssna och stötta dem. De ska ha tillgång till förebilder som visar på olika vägar, till trygga vuxna som öppnar dörrar och vägleder dem genom livets svåra val. De ska kunna skapa egna vägar, egna drömmar och egna mål – och känna att världen inte bara tolererar deras existens, utan värdesätter och lyfter den.

Det är dags att måla en ny bild av Rosengård – en bild där unga människor ser sina drömmar som något som kan bli verklighet, där de känner att deras möjligheter är lika oändliga som någon annans. Där de inte bara överlever, utan lever med en klarhet och ett hopp som lyser upp varje steg de tar.